När jag blev äldre upptäckte jag namnen på illustratörerna och att det var självaste John Bauers och Hans Arnolds sagovärldar jag beundrat som liten. Särskilt den sistnämnda har följt mig genom livet och jag fascineras än av lekfullheten och mystiken i hans illustrationer.
Jag har två kandidatexamina i beteendevetenskap och litteratur och idag arbetar jag på en myndighet. Mitt konstföretag startade jag för några år sedan i takt med att intresset för mina bilder växte. Sedan dess har jag haft utställningar runt om i landet och konsten har blivit inköpt av både statliga myndigheter, regioner och kommuner. Jag har gått en kortare period på folkhögskola, men är i huvudsak självlärd.
Skapandet är för mig ett grundläggande behov, och jag ritar så ofta jag kan. Det är känslan av att få ner något konkret som gör mig tillfreds och ofta kan jag hitta drömmar, tankespår och människor jag känner i mina illustrationer. Det är inte alltid det finns en färdig tanke med vilka det är som ska dyka upp i tavlorna utan det är något som blir tydligt i själva processen. Ofta gör jag om mina medmänniskor till djur eller sagoväsen och jag tror att gestaltandet är ett sätt att fånga vardagens vaga och ibland svårtillgängliga känslor på.
Bilderna liknas ofta vid barnboksillustrationer och jag vill tala till både stora och små betraktare. Du möter figurer och filurer som är i färd med något mysigt och oskyldigt, och det blir sällan skrämmande. Jag tycker att det gulliga, mjuka och okomplicerade helt enkelt är sådant som vi alla, oavsett ålder, behöver mer av.
